måndag 27 juni 2016

Mer om (mid)sommar







Midsommar spenderades till havs som sig bör.
Med grillunch, jordgubbstårta, nubbe och sand mellan tårna och resten av överallt.

Ack, semester.

Vi är här! I min uppväxtby utanför Kalix längst med Norrbottens kust. I onsdags förra veckan packade vi bilen och åkte de 97 milen hit för att fira midsommar och semester med mina syskon och föräldrar och åka på allsköns utflykter. Jisses vad fint!

Det var nästan (nästan!) badväder på midsommar och i övrigt sol, sol, sol hela dagarna. Både ösregn och solregn (<3) har förpassat sig till kvällar och nätter, och då har vi ändå inte haft några andra planer än att sitta inne med ett glas rosé och ha det gött. Dagtid springer vi på loppisar, äter en massa och härjar med syskonbarn typ.

Ack, semester!

söndag 26 juni 2016

Semester i norr

Sol, skärgård, nära & kära, maaat, jordgubbstårta, dryck, sönderpratade öron, hav, svinglada hundar.. 
Ungefärlig semesterpepp över att fira midsommar i Norrbotten:

söndag 19 juni 2016

Ryttene kyrkoruin


Söndag, varmt väder och inga planer betyder äventyr i min och Daniels bok. Vi brände således av bake-off baguetter i ugnen och googlade sevärdheter i Västmanland efter att hundarna fått sitt, och vi utsåg sedan en kyrkoruin till dagens utflyktsmål. Ruinen, eller ruinerna, skulle ligga drygt tjugo minuter från oss längst små snirkliga vägar. Fint!

Vi kom fram till Lilla Ryttene kyrkoruin först (vilket blev den enda ruinen för dagen då vi inte hittade den stora) - så galet cool! Det är, var, en väldigt liten kyrka byggd på 1200-talet men som fortfarande är väldigt imponerande. Det är häftigt när naturen kryper in och tar tillbaka det som en gång var sitt liksom. Och de har tydligen gudstjänster i ruinen ibland vilket måste vara väldigt fint, om det inte vore så att jag får invärtes eksem av religion. Men kulturhistoriskt är platsen ljuvlig.

Sämre platser har jag lunchat på minsann. Goth och gott!









lördag 18 juni 2016

Happy pride!



Uppe i norr går min syrras regnbågsfamilj i Luleå prides parad idag och en alltid superstolt syster och moster hejar på härifrån!

Efter masskjutningen i Orlando var jag bedövad och bedrövad - vad kan en göra? Tja, det mest basala: stötta det ihärdiga och långsiktiga förändringsarbetet mot destruktiva attityder och fördomar. Jag kom hem från jobbet en dag i veckan till en sambo som frågade "Ska vi köpa en flagga till balkongen? Det känns som en bra grej att göra nu". Såklart vi ska!

Så, tips på konkreta sätt att kanalisera frustration, sorg och ilska på (göra skillnad!):
  • Bli medlem i RFSL
    - Riksförbundet för homo- och bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter 
  • Bli medlem i RFSU
    - Riksförbundet för sexuell upplysning
  • Delta i eller heja på en prideparad
  • Köp en prideflagga och ta ställning. Här till exempel!

För allas rätt att vara hur fan de vill. Vem är ens normal? Inte jag heller!

Bilträff i Westerqvarn



Igår gick jag på semester (!!) och därför skriver jag detta sittandes i underkläderna i soffan. Idag är det regn och rusk här men det gör inget, mitt livsnjut är inte speciellt väderberoende. Och inte särskilt semesterberoende heller. I måndags till exempel, så mös vi ihop oss ett gäng i en finfin liten Volvo Amazon och drog på bilträff och tacobuffé ute i Westerqvarn efter jobbet!







Så brutalt mysigt! Det var smockfullt med folk vilket inte riktigt syns på bilderna (som jag tog först efter att vi ätit) och åh! Så himla fint att folk drar ut, tar en bira och luftar vingarna en helt vanlig måndag. Jag hade tagit det säkra före det osäkra och ätit innan, men kocken kunde glatt slänga ihop sojafärs till buffén för en vegan så tips tips och glöm ej till nästa gång.

Vi spanade in tjusiga bilar, käkade, spexade och fotograferade innan vi drog oss hemåt längst med Västmanlands småvägar till Västerås igen. 

Måndagsäventyr: 5 av 5 doftgranar!

torsdag 16 juni 2016

Resultatet av att ha kört 94 träningspass på 9 månader


Det här ser ju ut som en helt vanlig jag. Lite stressad, i piffiga hängslen, på kontoret. Det är ju väldans lätt att se sig själv sådär: se sig för det som syns. Konturerna och kläderna. Och siffrorna: 86 kg på vågen och 178 cm i passet. Men vet ni, nu har jag fått andra bilder presenterade för mig.

Bokstavligt talat alltså.


Matchfoton av Carolina Makkula. WWW FB.



Det enda jag ser är stark, fokuserad, modig, rå, ball! Jag ser så ut och det känns så, så sjukt bra när jag använder den här massan till kropp och står emot smällar på match, håller ut under hela våra träningspass som är 2 timmar långa varje gång och.. Eh, springer 3 km första löpturen efter ett års uppehåll (gjorde det i tisdags, true story).

BMI 27?

Det har sannerligen börjat blekna i jämförelse.

måndag 13 juni 2016

Hjärtedans för allt det fina



Det här är min trollstav, min Sailor moon-spira, mitt vapen och saknade sista kroppsdel! Som gör att det susar till i armen, glittrar till i blicken, skärps till i huvudet. Jag studsar glatt ut i vassen, upp på stenen, knäar i leran, lägger mig rätt ner i skogens snår - tveklöst och utan en (annars vanligt förekommande) tanke på alla spindlar och sattyg.

Det har ingenting med prestationen eller resultatet att göra där och då. Där och då är det bara magi. Det händer, görs, skapas. Det processas och jobbas och ivras och.. ooh! Fånga, fånga! Kom, in i den här cirkusen av uttryck. Inspireras av en tanke, förverkliga, inspireras av det som växer fram, välja, förstärka, ta bort, lägga till, vara flexibel med tid och rum och omständigheter.

En kärleksaffär med ljuset, med människorna, med miljön. En sån har jag.

Så jävla jävla fint.

söndag 12 juni 2016

Vi åkte en sväng till en handelsträdgård



Det var kul och nostalgiskt!

"En sån har jag dödat, en sån har jag dödat, en sååån har jag dödat.."

Jag älskar växter och har jämnt massor, men irreguljära rutiner såsom "ibland", "lagom" eller "när det behövs" är inte min grej helt enkelt. Min grej är att hjälpa slingrande växter slingra sig någorlunda kontrollerat, tycka till om växtval samt råpeppa för hur fint det blir. Det är han jag bor med som är en pysslig typ och vattnar, känner efter i jord och flyttar runt dem efter behov. De växter jag tog med mig när vi flyttade ihop utvecklade typ känslor av att plötsligt bli så väl omhändertagna. Trolldom är vad det är. 

Och fint blir det!

fredag 10 juni 2016

Starstrucked på mig själv



Jag gjorde boutpremiär på turneringen S.W.E.E.T 2016 i Lidköping för två helger sedan, och nu har pressfotografen äntligen börjat ladda upp bilder från helgen!

Första bilden från min första match!

Jag må ha vart en tönt som såg fram emot att bli taggad i matchbilder på Facebook efter turneringens slut, men det är så himla fint att det börjar synas på andra ställen än mina vader och min röv hur jag är helt drabbad av derbyn. Och dessutom - jag ser ju helt awesome och enorm ut!

Mvh mycket stolt tönt

torsdag 9 juni 2016

Jag har blivit avritad!


Lina, min genikompis bakom bland annat 100 kroppar (och nyckelperson i mitt feministiska uppvaknande) är ett kreativt.. geni ja, som gör grejer. Jag är så brakimponerad av människor som gör grejer. Själv fastnar jag i annat. Men Lina får en idé, och sen säger det bara SMACK så har hon täljt en pall, virkat en drös miniatyrdjur, målat om två-tre byråer hemma eller tecknat ett gäng coola brudar i pop art.

Och ooosch aaaaah, gnnn, whaaaat! En av de coola brudarna blev.. JAG!

onsdag 8 juni 2016

Hårfix



En trött onsdag efter jobbet gör jag ett försök att sätta sprätt på nyss inkommen skatteåterbäring, men fastnar blodsockerdäckad en timme i en skobutik utan att kunna bestämma mig angående ett köp. Efter intagen middag hemma i soffan piggnar jag dock till. Struntar i disk och allt annat måst:igt och dräller ut hårfärgsburkar i badrummet. Fixar, bleker och donar. Är sur över att jag inte har en plan för hur jag ska klippa mig egentligen. Måste köpa någon sorts rimlig produkt, helst igår, för att kunna styrsla mig. Men steg ett är färg. Ett alltid lika kaosigt, oplanerat och tillfredställande moment.

tisdag 7 juni 2016

Hur jag är vegan


Jag trodde att jag kunde sluta när jag ville. Jag trodde att jag bara var vegan för djurens skull, för miljön och för min hälsa; jag trodde att jag inte var en sån vegan som rynkade på näsan åt något. Jag tyckte att det var ett sånt bra förhandlingsläge att för en stund kunna ställa mig på köttätarnas sida i diskussioner men sedan ändå visa hur "kött är gott"-argumentet inte räcker eftersom att jag tycker att kött är gott - men ändå ratar det. Jag gillade att känna att det var ett val som jag ägde, att det var nyanserat och att alla kunde identifiera sig med mig om vi skulle prata mat.

Men jag har förändrats.

Jag tycker att tanken på att äta ägg, ens i bakverk, är olustig. Jag har inte kunnat få mig själv till att äta upp min portion av nyfiket inköpta soja-tigerräkor och fejklax (det finns en uppsjö av roliga produkter numera). Och när jag var i Kanada så råkade jag äta en sås med steksky från kött i och kunde inte ta en tugga till.

Jag får äta vad jag vill, men jag vill inte. Jag känner inte att jag späker eller begränsar mig; jag känner att alla icke-vegos tar sig friheter. Det vore inte att "unna mig" eller att charmigt "fuska lite" att äta en ölkorv eller lite parmaskinka en kväll. Det vore liksom bara mord, plåga och död. Det är inte somrigt, härligt, helgfint eller njutningsfullt. Det är försent, det är fel, det är förbi. Det är supertråkigt och ett faktum. Jag skulle så gärna vilja vilja visa upp all matkultur som jag är uppväxt med till min pojkvän till exempel, men det går liksom inte. Det är.. nästan en liten sorg, på riktigt. Sorg efter känslor som inte går att nostalgiskt uppleva igen för att ny information har tillkommit och situationen är förändrad för alltid.

I bubblan av rent samvete, smakrik mat och lång hållbarhet på mejeriprodukter så har normaliseringen av att föda upp, döda och äta andra levande varelser avprogrammerats från min hjärna och det har blivit orimligt på riktigt. För det är ju det, orimligt på riktigt.

Tre år som vegan senare och nu känner jag det i varje cell. Suck och hurra, typ!

söndag 5 juni 2016

Stughäng



Grejer jag älskar:
  1. När våra hundar kan gå lösa hela dagarna
  2. Rosé
  3. Stuglukt och snea trägolv
  4. Kompisar
  5. Att stirra på vatten
  6. Loppisar
  7. Att äta mat
  8. Bastu och
  9. Bad
  10. Fia med knuff
Jag tycker om att tappa uppkopplingen, att sova i kylig sovstuga med tungt täcke, bristen på elektroniksurr, hur röd om kinderna och trött av all frisk luft en blir, att elda i öppna spisen på kvällen, att spela spel och bara vara.

Jag gillar att stirra på solen när den går ner, att kissa i skogen och att laga mat utomhus. Jag gillar att vara lustdriven och inte behöva förhålla mig till klockor. Jag gillar hur himla lugn jag blir av skog, vatten och byggnader helt i trä.

Det är superdupermysigt att få vara gäst. Men tänk när det äntligen är jag som bjuder in. Åh!

fredag 3 juni 2016

En magisk röst som bar fram en magisk kortfilm


Freddie Wadling har gått bort. Jag var inget enormt fan, jag är inget enormt fan av någon förutom Lasse Winnerbäck, jag bara gillade starkt att han gjorde sin grej. Och jag verkligen älskar hans sånginsats i Kunskapens pris: Balladen om den vilsne vandraren

Skål för människor som gör sina udda grejer. Skål Freddie.

torsdag 2 juni 2016

Några ord om mig

Jag är en analytisk vardagsoptimist som inhyser både en himla massa naiv älsk till typ allt och en dos gyttjesvärta. Mina livsmotton är "Kö ba kör!" tillsammans med typ "Skölj alltid ur durkslaget direkt, det går fan inte att diska ur intorkat broccolifnas ur de där små hålen". Om dagarna jobbar jag med kommunikation och har tidigare samlat tentapoäng i både kabelrullning och diskursanalys.

Derbypeppen!

Jag älskar äventyr lika mycket som att vara hemma i min färgglada och ekivok konst-fyllda koja. "Äventyr" kan betyda loppisbesök, stughäng, uterull, nakenbad, spelningar och dylikt skoj. Oh, och så lever jag med två hundar och en rar, rar och underbar sambo. Jag tränar roller derby med Västerås roller derby som Hummucide #5 och älskar det. Jag gillar klänningar, att ha händerna fria och att få gjort grejer på morgnarna. Jag tycker att de bästa människorna har högt till tak och öppet hjärta. 


Tröttheten som drabbar en ibland.

Jag ser mig själv som en kreativ person och har såväl pärlor, symaskin, garn, måleriprylar och instrument hemma men kommer mig ärligt talat alldeles för sällan för. Mitt hjärta sitter till vänster och det skriker att djur inte är våra att utnyttja, att feminism är en fråga för alla och att salsaburkarna borde tillverkas i minst dubbel så stor storlek. Bland annat.

Jag är en rätt festlig person faktiskt!

Hej!