torsdag 28 juli 2016

Nå så djävulskt skoj



Det här med musik, det går att åstadkomma själv också! Oh shit!

Sårbar

- Hej, orkar du prata med mig lite?
- Hej, hur är det?
- Jag är uppriven, arg och ledsen.
- Vad har hänt?
- Jag var inne i stan när ett bråk utbröt mellan några personer. Hade det blivit mer fysiskt hade jag gått emellan, nu var det bara sjukt otrevligt och obehagligt så jag gick därifrån.
- Ring polisen!
- Jag har gjort det. Åh, jag måste bara få gråta ett tag, jag blir så himla besviken på att folk är så sjukt otrevliga och respektlösa.
- Men.. Det är inte bra att du tar åt dig såhär.
- Jag vet, men det är jättesvårt.

Jättesvårt. Det kryper in och griper tag och jag tappar fattningen. Insikten att människor är respektlösa, intoleranta, själviska och vill frånta andra deras människovärde är för vidrigt för att ta in. Jag orkar inte. Respektera bara varann, kan vi inte bara behandla varann på ett mänskligt sätt. Kan vi inte bara skita i att vilja förnedra andra. Kan ni inte bara skita i det så jag slipper hantera att viss verklighet existerar.

Snälla.

Utomhusminifestival en onsdag


Igår efter jobbet gick jag på pokéjakt bort till Vallby friluftsmuseum där The rap race festival skulle äga rum på friluftsteatern. Promo och några andra löpbitna hade anordnat en löptävling på dagen som sedan följdes av utomhusfestival i miniformat. Med två olika veganmatsförsäljare på plats! Klockrent.


Jag gick primärt dit för Mange Hellberg och Promos skull, men eftersom speltiderna låg senare än jag beräknat gick jag hem innan huvudakten klev på. Men Mange hann jag med vilket jag är grymt glad för.


Utomhus och musik alltså! Kaffe i pappmugg, gräsmatta, ens skor och sockar i en hög bredvid en, picknickfiltar och muntert surr från överallt, fritt inträde, opretentiöst och sjukt härligt. 

Lo, lo, lo, lo, love it.

onsdag 27 juli 2016

Spelrum


Vardagslunken, den med hundpromenader, jobb, lunchlåda, handla mat, laga mat och fler hundpromenader, är igång. Vissa dagar skaver det. Då när det här rullande tåget som är vardag känns okontrollerat och jag hela tiden känns ligga efter. Men oftast hittar jag takten och lunken och friheten trots de pålagda kraven. En mental sinnesstämning av "Jag har fortfarande semester, jag ska bara iväg och jobba lite". Fake it 'til you make it!

Under sommaren har jag inte haft några andra åtaganden än mitt jobb, vilket har vart extremt skönt och välbehövligt. Det fick mig att inse saker. Så när hösten stundar så ska jag lägga ribban lägre än jag brukar på allt. Jag älskar att slukas av nya hobbys och projekt men efter ett tag pockar allt det där andra som jag också gillar på min uppmärksamhet. Jag behöver då hitta en strategi för det nya att kunna sjunka in i helheten av mig, en mångsysslare, och då funkar inte 100%. Jag är en sammansättning a lá 7%, 3%, 21%, 12%, 33%, 11%, 8% etc. Eller ah, sen blir det ju 100%. Och ganska lätt även 110%. Men det funkar inte.

Så även roller derbyn kommer behöva komma ner på en vardaglig nivå, lång ifrån de 110% som jag gav ifjol. För jag gillar ju att kunna glömma av tid och rum i en loppislåda och inte absolut behöva avbryta det för att åka på träning just nu och idag. Jag vill kunna gå på en konsert även om det råkar vara på en träningsdag. Jag vill gå på stickkafé ibland, något jag inte gjorde under hela våren eftersom det låg mellan två träningsdagar och jag var helt socialt utmattad då. Jag får justera lite helt enkelt. Justera nivåerna så att jag kan behålla allt jag vill och behöver.

För jag behöver nyanser, och spelrum.
Spelrum för lite av allt. Till hela mig.

måndag 25 juli 2016

Winnerbäck och jag



För 13 år sedan stod jag förväntansfull och väntade på han som skulle bli min stora idol. I typ 6 timmar väntade jag, idogt och väl vid ett kravallstaket tillsammans med min kompis på Piteå dansar och ler. Våra snälla pappor agerade chaufförer och matlangare den kvällen eftersom vi varken kunde ta oss till Piteå själva eller släppa våra strategiskt utvalda platser vid scenen ens för en sekund. Men de led nog inte, resten av tiden hängandes i blues/jazztältet.

Vi såg både Carola och Robyn komma och gå framför oss på stora scenen (sjaaas!) men sen var det dags! Publiken började skalla "Lasse! Lasse!" och jag var 15 år och jävligt proper och tänkte bara "Han heter faktiskt LARS!". Sen började det.

Och resten är historia.

(och på vägen hem fick de stoppa bilen för hur illa jag mådde av anspänningar som släppte.)

En 13 år lång kärlekshistoria!

2016-07-22 Eskilstuna, Sundbyholms slottsträdgård
2013-11-22 Stockholm, Hovet
2012-08-27 Stockholm, Gröna lund
2012-08-28 Stockholm, Gröna lund
2011-10-11 Stockholm, Circus
2011-06-17 Stockholm, Inspelning av Tack för musiken
2010-07-16 Göteborg, Trädgårdsföreningen
2009-06-25 Peace & Love-festivalen
2009-06-26 Peace & Love-festivalen
2008-08-09 Stockholm, Zinkensdamm
2007-12-03 Växjö, Teleborgshallen
200X - Luleå
2005-07-30 Piteå, Piteå dansar och ler
2004-11-20 Umeå, Idunteatern
2004-11-19 Piteå, Norrmalmia
2003-07-26 Piteå, Piteå dansar och ler

Och i lördags var det dags igen. Nu var det faktiskt ett tag sen. Anna Ternheim var förband precis som på turnén 2004 och gitarrerna steg upp mot himlen och fyllde sommarkvällen lika vackert som i Göteborg 2010. Jag dansade barfota i dryga 2 timmar. Jag sjöng med i varje text. Och Lasse verkar lycklig. Texterna har blivit rabbligare och ibland tycker jag inte att det är positivt, men det är en liten ynnest att ha följt någon såhär länge.

Mitt hjärta har bultat i samma takt som så många av hans texter så många gånger att de skrivits in i själva mig på något vis. Musiken har stött mig framåt. Jag har varit vrålkär, olycklig, ensam, vilsen och jag-ger-fan-i-allt till hans musik. Jag har blivit vuxen med den. Jag har tröstats och peppats och drömt av den.

Jag skulle verkligen vilja ge någonting tillbaka om det fanns en sätt att göra det på.
Tills dess bara massa bug, nig, bock och tack!

söndag 24 juli 2016

Semester schesmester



Idag har det varit uppåt +29° i Västerås så vi gjorde det enda vettiga och flydde ut till ha.. sjön. Sjön! Märkligt att ett så stort fritt vatten är en sjö ändå. Mvh norrlänning uppväxt vid havet. I alla fall, det var helt fantastiskt skönt i solen och på klipporna där ute vid Mälaren. En helt rimlig enda aktivitet såhär mot slutet av en utflyktstät helg med mor och far som varit här på besök.

Ja-a, jo-o, jag älskar sommaren faktiskt. Jag var team vinter förut, men sen några år har det vänt. Sommaren är ljus och varm och jag går direkt in i semesterfeeling även fast det bara är en vanlig helg, eller för all del en torsdagkväll. Semester schesmester, vad är väl det? Jag har i sanning övat upp konsten i att leva livet oavsett.

onsdag 20 juli 2016

Jag hatar bus

Nej, inte krämen som ger en illusion av solbränna. Nej, inte att fnittrigt stojas med barn. Nej, inte sexuellt umgänge.

Bus som i att jävlas på ett "roligt" sätt med andra vuxna.

Exempel på "bus" som folk generellt verkar tycka är socialt acceptabelt och väldigt "kul": byta ordning på tangenterna på kollegans tangentbord när hen kommer tillbaka efter semestern, kleta raklödder i någons sovande hand, ställa fram eller tillbaka väggklockor, programmera om tv-kanalerna på kontrollen i oordning. Dylika skitjobbiga störiga idéer.

Jag haaaaatar det. Hatar. Mest hatar jag när folk försöker få mig inblandad i eländet. Min puls går på riktigt upp, jag vill bara slingra mig och dra mig ur. Jag säger jämt som det är också, att "jag är så himla rädd att någon ska ta illa upp på riktigt", men det är tydligen inte en okej anledning.

Men är inte ni rädda? Vore det inte superjobbigt om personen som blev utsatt verkligen kom försent till något viktigt, fick raklödder i ögat och behövde sitta 8 h på akuten, sattes i en pinsam situation på ett stort typ uppstartsmöte på grund av ett oanvändbart tangentbord eller nåt? Skulle ni på riktigt bara skratta? Jag skulle inte skratta, jag skulle skämmas ihjäl. Och risken att behöva äta upp den där enorma skuldkakan gör att jag inte vågar chansa. Aldrig. Jag kan för mitt liv inte se hur det någonsin skulle kunna vara värt det.

Obegripligt.

tisdag 19 juli 2016

Att se alla färger för första gången

Åh. Åh, åh, åh. Mirijam delade ett videoklipp på Facebook om en ny sorts glasögon som får färgblinda att se färger. Människor med färgblindhet ser oftast inte svartvitt, utan vanligast är att ha svårt för att se och separera gröna och röda toner, vilket resulterar i att mycket blir dassigt och mycket av vårt färgspektra mest brunt för dem. Och så med dessa glasögon - pow!

Jag dog lite av pepp över den korta videon och fortsatte direkt att googla på både företaget (EnChroma) och fler videos på människor som provar dem för första gången.

Här är några.

Det kniper i hjärtat. Så himla himla häftigt!



Pluspoäng till videorna för att de påminner en om att människor är olika och hanterar känslor olika.

Faaaan vad fint. Fy attans rackarns så fint!

söndag 17 juli 2016

Verkligen, gotta catch 'em all!


Seriöst, det här spelet har fått mig att (mellan ordinarie jakter/långpromenader) gå ut och ta cykeln till närmsta pokestop pga bollbrist och festliga pokémons som dyker upp inom räckhåll från soffan. Jag kan omöjligt låta bli. Svinkul ju!

De lyckades göra geocaching (google it!) sexigt ta mig fan!

"Sexigt"... Ja men typ!

söndag 10 juli 2016

Slutsemestrat


Hummus ihoprörd, musli rostad, bär framtagna till smoothie, matlåda förberedd: imorrn går jag tillbaka till jobbet efter tre veckors ljuvlig semester. Jag är lite sur, men mest okej. Det är en hel massa sommar kvar att äventyra på, både på kvällar (faktiskt, det är ljust och jag är pepp till kl. 22!) och helger. Men nog var det gött att inte ha behövt ställa klockan på några veckor. Det var det.

Som sagt: lite sur, men mest okej.

fredag 8 juli 2016

Jag tänker på:


Jag tänker på hur mycket jag tycker om att bada. Hur jag har kommit att acceptera äckliga algbeklädda klippor för möjligheten att ta sig ut i sjön. Fantastiskt. Jag tänker på badvattendroppsbeströdda hudar som sitter tillsammans i solen och filosoferar i timmar.

Jag tänker på grejen att hitta sig själv. Kanske är det inte så mycket att hitta. Vi är lager av erfarenheter som formar våra val. Det lönar sig inte att gräva inåt - vi ska kanske bara fokusera på att göra val som vi vill göra framåt. Jag tänker på att en person inte behöver ha en klädstil eller en homogen personlighet över huvud taget: för vi är inte homogena. Och vi är inte en stil. Vi kan välja olika kläder för olika tillfällen och syften och fortfarande vara oss. Jag är inte flyktig för att jag inte är konstant, tvärt om. Jag är stadig om jag kan variera mig och fortfarande vara trygg i att vara jag.

Jag tänker på stress och hur mycket sånt som tar sig in under min hud. Jag vill hinna göra så sjukt mycket, men det gör jag inte. Jag hinner inte och orkar inte. Ibland hakar jag upp mig på "inte" istället för att se allt som jag faktiskt gör. Jag gör massor. Jag har himlars kul. Så länge jag kan hålla ute allt det där som jag väljer bort. Jag missar saker. Det gör alla! Men det grämer mig, ordentligt, ibland.

Jag tänker på att jag är helt förälskad i cirkelkjolar, knytblusar och rockabillyklänningar. Gah!

Jag tänker på elgitarrer, vegansk pavlova, power meet och att bo i hus.

Ack, det var det. Tjo!

måndag 4 juli 2016

Pride och derbyavslutning




Heeeeeeeeeerrejisses i mina galaxer! Lördagen var lyrisk! Västerås roller derby skulle fira av säsongen med att delta i prideparaden på Västerås Pride och sen ha avslutningsfest. Vädret spåddes bli ösregn exakt under paradtimmarna. Det sket vi i! Några tappra själar valde till och med att rulla trots den dystra prognosen!

När jag klev av bussen på väg till paraden så öste regnet ner. Det går inte annat än garva åt sånt där orimligt regn. Det var över +20° ändå, så frös gjorde en inte. Det var la bara att skutta iväg mot stora torget och halvvägs dit konstatera att ens tygskor var dyngsura. Spela roll! För regnet avtog, och paradstarten skedde under SOL! Uppehållet varade sedan till samlingen på Fiskartorget, och när sista bandet spelade där så öste det ner igen. Men vädergudarna gav kärleken chans att flexa vingarna - obeskrivligt fint!

Avslutningsfesten innehöll sedan tipsrunda, "lekar" (alla hade högre puls än under match), pyramid och vansinnigt mycket garv. TACK för detta år babes! Fan vad härliga ni och roller derby är! 

fredag 1 juli 2016

Challenge accepted


Jag finns bland loppisar, vind, sol i ögonen och frukost på balkongen.

Tillbaka i Västerås storhandlade jag för 1337:- exkl. alkohol idag. ELIT! Satsar på att inte behöva handla igen på typ en vecka. På min att-göra-lista står nämligen en enda sak:
  • Gör det jag vill.
Fint ska det va!