Jag hatar bus

Nej, inte krämen som ger en illusion av solbränna. Nej, inte att fnittrigt stojas med barn. Nej, inte sexuellt umgänge.

Bus som i att jävlas på ett "roligt" sätt med andra vuxna.

Exempel på "bus" som folk generellt verkar tycka är socialt acceptabelt och väldigt "kul": byta ordning på tangenterna på kollegans tangentbord när hen kommer tillbaka efter semestern, kleta raklödder i någons sovande hand, ställa fram eller tillbaka väggklockor, programmera om tv-kanalerna på kontrollen i oordning. Dylika skitjobbiga störiga idéer.

Jag haaaaatar det. Hatar. Mest hatar jag när folk försöker få mig inblandad i eländet. Min puls går på riktigt upp, jag vill bara slingra mig och dra mig ur. Jag säger jämt som det är också, att "jag är så himla rädd att någon ska ta illa upp på riktigt", men det är tydligen inte en okej anledning.

Men är inte ni rädda? Vore det inte superjobbigt om personen som blev utsatt verkligen kom försent till något viktigt, fick raklödder i ögat och behövde sitta 8 h på akuten, sattes i en pinsam situation på ett stort typ uppstartsmöte på grund av ett oanvändbart tangentbord eller nåt? Skulle ni på riktigt bara skratta? Jag skulle inte skratta, jag skulle skämmas ihjäl. Och risken att behöva äta upp den där enorma skuldkakan gör att jag inte vågar chansa. Aldrig. Jag kan för mitt liv inte se hur det någonsin skulle kunna vara värt det.

Obegripligt.

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

My Instagram