Winnerbäck och jag



För 13 år sedan stod jag förväntansfull och väntade på han som skulle bli min stora idol. I typ 6 timmar väntade jag, idogt och väl vid ett kravallstaket tillsammans med min kompis på Piteå dansar och ler. Våra snälla pappor agerade chaufförer och matlangare den kvällen eftersom vi varken kunde ta oss till Piteå själva eller släppa våra strategiskt utvalda platser vid scenen ens för en sekund. Men de led nog inte, resten av tiden hängandes i blues/jazztältet.

Vi såg både Carola och Robyn komma och gå framför oss på stora scenen (sjaaas!) men sen var det dags! Publiken började skalla "Lasse! Lasse!" och jag var 15 år och jävligt proper och tänkte bara "Han heter faktiskt LARS!". Sen började det.

Och resten är historia.

(och på vägen hem fick de stoppa bilen för hur illa jag mådde av anspänningar som släppte.)

En 13 år lång kärlekshistoria!

2016-07-22 Eskilstuna, Sundbyholms slottsträdgård
2013-11-22 Stockholm, Hovet
2012-08-27 Stockholm, Gröna lund
2012-08-28 Stockholm, Gröna lund
2011-10-11 Stockholm, Circus
2011-06-17 Stockholm, Inspelning av Tack för musiken
2010-07-16 Göteborg, Trädgårdsföreningen
2009-06-25 Peace & Love-festivalen
2009-06-26 Peace & Love-festivalen
2008-08-09 Stockholm, Zinkensdamm
2007-12-03 Växjö, Teleborgshallen
200X - Luleå
2005-07-30 Piteå, Piteå dansar och ler
2004-11-20 Umeå, Idunteatern
2004-11-19 Piteå, Norrmalmia
2003-07-26 Piteå, Piteå dansar och ler

Och i lördags var det dags igen. Nu var det faktiskt ett tag sen. Anna Ternheim var förband precis som på turnén 2004 och gitarrerna steg upp mot himlen och fyllde sommarkvällen lika vackert som i Göteborg 2010. Jag dansade barfota i dryga 2 timmar. Jag sjöng med i varje text. Och Lasse verkar lycklig. Texterna har blivit rabbligare och ibland tycker jag inte att det är positivt, men det är en liten ynnest att ha följt någon såhär länge.

Mitt hjärta har bultat i samma takt som så många av hans texter så många gånger att de skrivits in i själva mig på något vis. Musiken har stött mig framåt. Jag har varit vrålkär, olycklig, ensam, vilsen och jag-ger-fan-i-allt till hans musik. Jag har blivit vuxen med den. Jag har tröstats och peppats och drömt av den.

Jag skulle verkligen vilja ge någonting tillbaka om det fanns en sätt att göra det på.
Tills dess bara massa bug, nig, bock och tack!

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

My Instagram