torsdag 23 februari 2017

A som i Angeläget


Saker som är roligt: att anstränga sig och liva upp ett självporträtt med en halv murgröna

Malin "attvaljavrede" Haawind postade och skrev om en skrivövning om klyschor och floskler på Instagram, men jag fastnade vid hennes halvsuddiga skrivtips ovanför som handlade om att skriva om sådant man bryr sig om - då blir det bäst.

Och när jag kommenterade det simpla och genialiska i det, så sa hon att det är angelägenhet som är grejen. Annars bryr sig inte läsaren.

ANGELÄGENHET.

Igår försökte jag skriva ett inlägg om hur det går med derbyn, men det blev helt ointressant. Vem bryr sig om hur många matcher jag har spelat? Inte jag heller. Men det jag bryr mig om är rullets väsen. Hur imponerad och fascinerad jag är över att alla dedär individerna i föreningen roddar ihop såväl fika till domare som bord att sälja merch på som att träna själv och vara tränare åt nya spelare och  och och.. Och att få vara del i en sån organism, DET kan jag skriva om. Och hur det känns att jamma på träning och ens kompisar bara garvar för hur jävla stark jag är - att min kropp plötsligt är något beundransvärt. Eller mitt pannben. Eller själva benen. Det FINNS nåt i det där, för att det är angeläget för mig.

Det är ascoolt men rätt ointressant att upprepa att jag repar med bandet en gång i veckan. Men jag kan gott kanalisera ut all omätbar pepp över hur fett det är att skapa musik tillsammans med andra. Trummor, bas, gitarr. Just nu är vi tre pers. Det är ju fan som att ligga med någon, att räkna in takt, att känna in taktbyten, ta ögonkontakt, att gå in i refräng tillsammans. Hur kul han några händer vara egentligen? Va lite svettiga och euforiska efteråt.

Det är fan som att ligga med någon att spela derby också. Att LITA på varandra att kötta rätt in i varann med axeln före på träning. Det är ju heeelt sjukt. Jag känner mig så himla priviligerad som omges av sådana som litar så på mig. Som tar tag i min kropp och använder mig för att vi tillsammans som lag ska klara utmaningar. De kräver och förlåter mig gång på gång på gång. Tvingar mig att bli bättre och modigare för varje gång. 

Sånt kan jag skriva om! Och om pinjekottar, fint ljus och ah, angelägenheter. 

Men äntligen!

onsdag 22 februari 2017

Ett ställe för tv-spelskonsoler, svettiga knäskydd och öl

Max 50 meter från vårt framtida hus. Säger vi.

Kommunen har röstat ja om att bygga ett 11-våningshus i skogsdungen precis utanför vårt hyreshus. Det var droppen. Vi MÅSTE flytta!

20 grejer som kommer bli helt fabulöst med att bo i ett lagom renoverat hus en bit utanför stan:
  1. Aldrig behöva bry sig om grannar
  2. Fyrti gånger roligare hundpromenader
  3. Egen tvättstuga
  4. Att ha sovrummet på ovanvåningen och köket nere, som jag kan slå på radion i om morgnarna, släppa ut hundarna, och sjunga med till medan Daniel får vara ifred
  5. Ha ett ställe där derbyskydden kan ligga och lufta och vara äckliga ifred mellan träningarna utan att någon dör
  6. Ha faktisk plats för alla våra saker så att det blir mer lättstädat
  7. DISKMASKIN
  8. Ha ett stort köksbord som man kan bjuda hem folk att samlas runt tillsammans med
  9. Gräsmatta att släppa ut hundarna på!
  10. Bo nog stort att få va IFRED
  11. Tystnad
  12. Skotta snö
  13. Ha plats för både ful men fantastisk enorm dubbeldivan-soffa i vardagsrummet OCH någon piffig vintagesak i någon vrå (eller i mitt rum)
  14. Ha en eldstad på gårn' och kunna elda jämt
  15. Ha ett eldningsdon inomhus och kunna elda ännu jämtare
  16. Ta beslut, skaffa sig en åsikt och lära sig hus-saker med min favoritperson
  17. Ha mitt namn på en postlåda!
  18. Lyxen av en köksfläkt och alltså slippa ta ner brandvarnaren jämt
  19. Frysbox med tusen matlådor och förvaringsutrymmen för ölflak och olivolja och kikärtor
  20. Glömma att ställa ut soptunnan innan hämtning ibland och ändå tänka att fan, det här problemet har jag bara för att jag BOR I ETT HUS

måndag 20 februari 2017

Processen, lidandet och konsten


Jag hade åtta varv kvar av min fantastiska islandströja när jag pausade och drog på mig den framför spegeln - och insåg att oket var för stort. En djup suck var allt jag unnade mig innan jag rev upp det lika snabbt som jag river av plåster. Nu är jag på fjärde varvet ok på en storlek mindre stickor. När utvecklade jag ett tålamod?

Andra känslor förutom häpnad just nu: derbypepp efter superbt roligt scrim igårkväll samt nervorositet inför påbörjad materialinsamling till uppsatsen. Men jag ska allt göra ett plåster av det med. Ritscch!

fredag 17 februari 2017

Februari, sol, kaffe och uppsats


Nu jävlar är jag här vet ni. Vid c-uppsatsskrivningen. Vid min undersökning. Vid sista terminen på högskolan (!!!!!). Jag skriver om makt och språk och sex såklart, och jag har fått en bra handledare och fan, det här blir svinbra.

Vid sidan om det: roller derby, repa med bandet, dra i sig av den här ljuvliga vårsolen, googla hus på hemnet. Vi har vittring på något större än vårt kyffe till bo inne i stan. En kåk längre ut vore nåt. Med hundgård.Jag tänker att jag kommer bli en ännu skönare person när jag har mer pengar, mer ordning bland mina prylar och en frysbox att ALLTID ha shitload av matlådor i. Och då är jag ändå nöjd med mängden skön i mig redan nu.

Jag är pepp! På allt det där jag redan nämnt, och på att skriva bara. Pladder pladder. Så vi kör! Javisst! Det är ju fredag och allt!